marikathoren

SOVMORGON

Enda dagen den här veckan med sovmorgon! Skön dag. (eller?)

Jag kliver upp när klockan ringer vid 07:00 och tänker, det är ju iaf inte 05:30 som alla andra dagar... Går mot garderoben och försöker se vad jag har att välja på genom mina morgon-grus täckta ögon. Toppen, förkyld också.

Jag klättrar ner för trappan i hopp om att finna någon som faktiskt är gott till frukost. Men som vanligt har pappa bara handlat ICA rökta skinka, vilket faktiskt är falsk marknadföring då de består av mer fett än skinka. Nice.
Jag brer iaf en macka och tar en yughurt också. I värsta fall kan jag alltid äta den...

Ut till bilen, dagg, fågelbajs och diverse mjäll från träden runt omkring klär vindrutan. Juste jag skulle ju köpa nya vindrute torkre. Ja ja. jag får huka mig lite som vanlgt och kolla genom de mindre geggiga parterna av rutan.

På väg mot bussen möter jag 2 lastbilar och en minivan. Det ska tilläggas att vår väg är smalare än bajssträngen i en kräftstjärt! dessutom får man hjärtat utslitet av vägföreningen om man råkar köra av asfaltskanten. Ja, ni kanske säger att det vet ju inte dom. . . . tro mig dom vet.
Jag gör ett tappert försök att få min bil att krympa i storlek och lyckas ta mig förbi det monster som tar upp hea vägen och lite till. Fortfarande grus i ögonen. Måste köpa Kan Jang.

Kommer till pendlar parkeringen som varje dag ockuperas av mig och en kvinna till. Vi hälsar och går sedan skilda vägar för att sen mötas vid hålplatsen. Gud förbjude att vi skulle gå parallelt och utväxla trevliga fraser.

Bussen kommer och jag pluggar in hörlurarna. Bussen, underbara fristad. Jag kan trycka igång muse, system of a down, Joni mitchell och falla tillbaka till fabernas värld.
Att sitta på bussen igen är som om jag inte gjort någonting sen 07:00. Det är som att vända sig i sängen och tänka ärsch, jg kan sova en stund till. Och jag sover, vanligtvis, som en stock på bussen. Men någon gång tar även denna somn slut. När den onormalt monotoma kvinnan ropar ut slussen i högtalarna vill jag bara slå min sätesgranne på käften och påstå att det är hans fel att jag aldrig får sova. Men hindrar mig när jag ser att killen ser ut som en body builder. jag får väl erkänna att jag valt det själv. Men det betyder inte att det alltid är kul för det.

Ut ur bussen behöver man nte gå själv. Alla med prtfölj och kostym har haft en timme på sig under färden att inse hur brottom dom har när vi kommer fram och jag rycks med i ett hav av grå och svart klädda män i 40års åldern.
Jag blir föst likt en ko flock fram till spärrarna och hinner inte ens plocka upp kortet innan jag är där. En man råkade hamna bakom mig och stampar strssat i golvet så jag tror det ska gå sönder.

Själv har jag inte brottom men alla andras stress har en inverkan som nästan blir tävlingsinriktad:
HAHA, jag hann till bänken före dig och slipper stå, pilutta.
Ojojoj, jag kan nog tränga mig så jag hinner med den här tunnellbanan iställer för den som kommer om 1min.
OSV.

Nu är jag i skolan 30min innan vi börjar. Hade kunnat sovit en halv timme längre och tagit nästa buss. Deprimerande. Hela dagen är förstörd. Dessutom behöver jag nässpray. Tack kostym nissar, tack!