18år - So sorry
En helg av fylla och förnedring ligger framför dig. DU ska supas under bordet och tvingas upp på dansgolvet till musik som känns nostalgisk på fyllan, men patetisk dagen efter.
Dagen efter ska du dränka dina förnedringar i olja och socker. Huvudvärken kommer kräva minst 10liter vatten.
Dagen efter ska du dränka dina förnedringar i olja och socker. Huvudvärken kommer kräva minst 10liter vatten.
Grattis Kalle, du är 18 år imorgon. Förbered dig på det värsta!
You are ours for tomorrow, and you are going to notice!
You are ours for tomorrow, and you are going to notice!
Kluven!
Hemma igen på ön där alla möjligheter är som bortblåsta.
I Hallsberg/kumla skjuter dom varandra, slår ihjäl varandra, åker volvo, super varje dag och fyllekör till jobbet.
Varför känner jag mig mer inspirerad där? Varför vill jag hellre plugga hela dagen, sluta röka, börja träna och vända mitt liv när jag är på en plats där inget sådant betende finns att hitta?
Kanske är det just därför. Driften som samhället givit vår generation; att vara annorlunda. Driften efter att sticka ut, synas och på så vis känna sig speciell i massan.
Jag skulle klara ett nyttigare, mer studiefokuserat liv om det inte var för den sociala biten. Vänner faller ifrån och skapar sig ett liv utan min närvaro. Jag gillar inte det. Jag vill finnas där när något händer. Inte på ett mentalt stöttande sätt. Utan ett fysiskt begärande sätt. När dom är ute och har kul, eller även hamnar i tråkigare situationer vill jag också vara med.
För om jag sitter här, pluggar mina ämnen, låser in mig och stänger ute allt som inte bör höra till min "hälsosamma" och framtids belönande livsstil så kommer jag att missa ALLT. Varje människas allt skiljer sig från någon annans allt. Nu råkar det vara så att det allt jag har i mitt liv är de fysiskt upplevda händelserna med min vänner.
Jag vill inte leva under en sten. Jag vill inte leva ett ohälsosamt liv. Jag vill inte missa min chans att bli vad jag vill.
Vad jag vill är att ha mer än 24h om dygnet. Vad jag vill är att kunna teleportera mig mellan platser. Vad jag vill är att dela mig i två och leva två livsstilar. Men multiplitiva personligheter är nog egentligen inte min grej.
I Hallsberg/kumla skjuter dom varandra, slår ihjäl varandra, åker volvo, super varje dag och fyllekör till jobbet.
Varför känner jag mig mer inspirerad där? Varför vill jag hellre plugga hela dagen, sluta röka, börja träna och vända mitt liv när jag är på en plats där inget sådant betende finns att hitta?
Kanske är det just därför. Driften som samhället givit vår generation; att vara annorlunda. Driften efter att sticka ut, synas och på så vis känna sig speciell i massan.
Jag skulle klara ett nyttigare, mer studiefokuserat liv om det inte var för den sociala biten. Vänner faller ifrån och skapar sig ett liv utan min närvaro. Jag gillar inte det. Jag vill finnas där när något händer. Inte på ett mentalt stöttande sätt. Utan ett fysiskt begärande sätt. När dom är ute och har kul, eller även hamnar i tråkigare situationer vill jag också vara med.
För om jag sitter här, pluggar mina ämnen, låser in mig och stänger ute allt som inte bör höra till min "hälsosamma" och framtids belönande livsstil så kommer jag att missa ALLT. Varje människas allt skiljer sig från någon annans allt. Nu råkar det vara så att det allt jag har i mitt liv är de fysiskt upplevda händelserna med min vänner.
Jag vill inte leva under en sten. Jag vill inte leva ett ohälsosamt liv. Jag vill inte missa min chans att bli vad jag vill.
Vad jag vill är att ha mer än 24h om dygnet. Vad jag vill är att kunna teleportera mig mellan platser. Vad jag vill är att dela mig i två och leva två livsstilar. Men multiplitiva personligheter är nog egentligen inte min grej.
Man kan väl inte få allt här i världen.
Kontrollskrivning imorgon. Håll era magiska tummar.
8:32
SOVMORGON
Enda dagen den här veckan med sovmorgon! Skön dag. (eller?)
Jag kliver upp när klockan ringer vid 07:00 och tänker, det är ju iaf inte 05:30 som alla andra dagar... Går mot garderoben och försöker se vad jag har att välja på genom mina morgon-grus täckta ögon. Toppen, förkyld också.
Jag klättrar ner för trappan i hopp om att finna någon som faktiskt är gott till frukost. Men som vanligt har pappa bara handlat ICA rökta skinka, vilket faktiskt är falsk marknadföring då de består av mer fett än skinka. Nice.
Jag brer iaf en macka och tar en yughurt också. I värsta fall kan jag alltid äta den...
Ut till bilen, dagg, fågelbajs och diverse mjäll från träden runt omkring klär vindrutan. Juste jag skulle ju köpa nya vindrute torkre. Ja ja. jag får huka mig lite som vanlgt och kolla genom de mindre geggiga parterna av rutan.
På väg mot bussen möter jag 2 lastbilar och en minivan. Det ska tilläggas att vår väg är smalare än bajssträngen i en kräftstjärt! dessutom får man hjärtat utslitet av vägföreningen om man råkar köra av asfaltskanten. Ja, ni kanske säger att det vet ju inte dom. . . . tro mig dom vet.
Jag gör ett tappert försök att få min bil att krympa i storlek och lyckas ta mig förbi det monster som tar upp hea vägen och lite till. Fortfarande grus i ögonen. Måste köpa Kan Jang.
Kommer till pendlar parkeringen som varje dag ockuperas av mig och en kvinna till. Vi hälsar och går sedan skilda vägar för att sen mötas vid hålplatsen. Gud förbjude att vi skulle gå parallelt och utväxla trevliga fraser.
Bussen kommer och jag pluggar in hörlurarna. Bussen, underbara fristad. Jag kan trycka igång muse, system of a down, Joni mitchell och falla tillbaka till fabernas värld.
Att sitta på bussen igen är som om jag inte gjort någonting sen 07:00. Det är som att vända sig i sängen och tänka ärsch, jg kan sova en stund till. Och jag sover, vanligtvis, som en stock på bussen. Men någon gång tar även denna somn slut. När den onormalt monotoma kvinnan ropar ut slussen i högtalarna vill jag bara slå min sätesgranne på käften och påstå att det är hans fel att jag aldrig får sova. Men hindrar mig när jag ser att killen ser ut som en body builder. jag får väl erkänna att jag valt det själv. Men det betyder inte att det alltid är kul för det.
Ut ur bussen behöver man nte gå själv. Alla med prtfölj och kostym har haft en timme på sig under färden att inse hur brottom dom har när vi kommer fram och jag rycks med i ett hav av grå och svart klädda män i 40års åldern.
Jag blir föst likt en ko flock fram till spärrarna och hinner inte ens plocka upp kortet innan jag är där. En man råkade hamna bakom mig och stampar strssat i golvet så jag tror det ska gå sönder.
Själv har jag inte brottom men alla andras stress har en inverkan som nästan blir tävlingsinriktad:
HAHA, jag hann till bänken före dig och slipper stå, pilutta.
Ojojoj, jag kan nog tränga mig så jag hinner med den här tunnellbanan iställer för den som kommer om 1min.
OSV.
Nu är jag i skolan 30min innan vi börjar. Hade kunnat sovit en halv timme längre och tagit nästa buss. Deprimerande. Hela dagen är förstörd. Dessutom behöver jag nässpray. Tack kostym nissar, tack!
Enda dagen den här veckan med sovmorgon! Skön dag. (eller?)
Jag kliver upp när klockan ringer vid 07:00 och tänker, det är ju iaf inte 05:30 som alla andra dagar... Går mot garderoben och försöker se vad jag har att välja på genom mina morgon-grus täckta ögon. Toppen, förkyld också.
Jag klättrar ner för trappan i hopp om att finna någon som faktiskt är gott till frukost. Men som vanligt har pappa bara handlat ICA rökta skinka, vilket faktiskt är falsk marknadföring då de består av mer fett än skinka. Nice.
Jag brer iaf en macka och tar en yughurt också. I värsta fall kan jag alltid äta den...
Ut till bilen, dagg, fågelbajs och diverse mjäll från träden runt omkring klär vindrutan. Juste jag skulle ju köpa nya vindrute torkre. Ja ja. jag får huka mig lite som vanlgt och kolla genom de mindre geggiga parterna av rutan.
På väg mot bussen möter jag 2 lastbilar och en minivan. Det ska tilläggas att vår väg är smalare än bajssträngen i en kräftstjärt! dessutom får man hjärtat utslitet av vägföreningen om man råkar köra av asfaltskanten. Ja, ni kanske säger att det vet ju inte dom. . . . tro mig dom vet.
Jag gör ett tappert försök att få min bil att krympa i storlek och lyckas ta mig förbi det monster som tar upp hea vägen och lite till. Fortfarande grus i ögonen. Måste köpa Kan Jang.
Kommer till pendlar parkeringen som varje dag ockuperas av mig och en kvinna till. Vi hälsar och går sedan skilda vägar för att sen mötas vid hålplatsen. Gud förbjude att vi skulle gå parallelt och utväxla trevliga fraser.
Bussen kommer och jag pluggar in hörlurarna. Bussen, underbara fristad. Jag kan trycka igång muse, system of a down, Joni mitchell och falla tillbaka till fabernas värld.
Att sitta på bussen igen är som om jag inte gjort någonting sen 07:00. Det är som att vända sig i sängen och tänka ärsch, jg kan sova en stund till. Och jag sover, vanligtvis, som en stock på bussen. Men någon gång tar även denna somn slut. När den onormalt monotoma kvinnan ropar ut slussen i högtalarna vill jag bara slå min sätesgranne på käften och påstå att det är hans fel att jag aldrig får sova. Men hindrar mig när jag ser att killen ser ut som en body builder. jag får väl erkänna att jag valt det själv. Men det betyder inte att det alltid är kul för det.
Ut ur bussen behöver man nte gå själv. Alla med prtfölj och kostym har haft en timme på sig under färden att inse hur brottom dom har när vi kommer fram och jag rycks med i ett hav av grå och svart klädda män i 40års åldern.
Jag blir föst likt en ko flock fram till spärrarna och hinner inte ens plocka upp kortet innan jag är där. En man råkade hamna bakom mig och stampar strssat i golvet så jag tror det ska gå sönder.
Själv har jag inte brottom men alla andras stress har en inverkan som nästan blir tävlingsinriktad:
HAHA, jag hann till bänken före dig och slipper stå, pilutta.
Ojojoj, jag kan nog tränga mig så jag hinner med den här tunnellbanan iställer för den som kommer om 1min.
OSV.
Nu är jag i skolan 30min innan vi börjar. Hade kunnat sovit en halv timme längre och tagit nästa buss. Deprimerande. Hela dagen är förstörd. Dessutom behöver jag nässpray. Tack kostym nissar, tack!
(Ska träffa alex idag, antar att det innebär att träffa valdo! Ses i eftermiddag Valex ;)
